CamillaElisabeth

Jag tror att HBT-fördomar kan jämföras med Göteborgarens fördomar om Stockholmaren. En del saker stämmer till viss del som fördomen om att Stockholmare är dryga och jätte stressade. Svar ja, en del stockholmare är dryga och ja, många är stressade men det stämmer långt från alla stämmer in på göteborgarnas fördom.

Precis så är det med fördomar om HBT också, att en människas beteende blir generaliserat och människan tänker "det är så DE beter sig" trots att det är en minoritet som uppför sig på detta sätt.

Jag tycker att fördomar är ett mycket intressant ämne och gillar att vara medveten om mina egna fördomar för att förhoppningsvis kunna motbevisa mig själv. Många tror att de inte är så fördomsfulla men om man börjar rannsaka sig själv upptäcker man snart att man drunknar i dem... fördomar om personer, städer, länder, företag, kulturer, stilar... Ja, allt möjligt helt enkelt. Sen finns det ju vissa "kategorier" som är mer utsatta än andra. Och HBT hamnar alltid i blåsvädret.

I samhället förutsätts det att du är intresserad av personer av motsatt kön. Det förutsätts att det kön som du ser ut att tillhöra också är det som du känner dig som. Det förutsätts en hel del saker. Normerna om sexuell läggning och könsidentitet kallas heteronormalitet. Denna norm finns överallt och hos alla. Den finns, stärks och sprids genom de omedvetna och medvetna saker som alla gör. Spridningen kan bestå i att små barn till exempel läser en sagobok där prinsen (i blå mantel) räddar prinsessan (i rosa klänning) eller dylikt.

Även den heterosexuella kärnfamiljen är en typisk heteronorm i dagens samhälle. Om inte detta uppfylls i familjen så anses den misslyckad eller anses inte vara en familj. De alternativa levnadsformernas fördelar sopas under mattan och det menas på att barnet som inte lever inom kärnfamiljens väggar får en "olycklig" uppväxt.

Homoäktenskapet är ett högaktuellt ämne. Själv tycker jag att homosexuella ska ha rätten till att gifta sig i kyrkan med en präst som står för att det är "okey" att vara som man är skapad. Vill inte prästen viga homosexuella så får man helt enkelt söka upp en som vill det.

Skillnaden mellan äktenskapet och partnerskapet är något jag själv starkt ogillar. Varför har partnerna ingen arvsrätt om den någon av dem avlider? Vad är då själva meningen med att ingå ett partnerskap? Har man valt att leva tillsammans så ska man självklart kunna ärva av varandra. Ingen tvekan om saken.

Språket är en tydlig markör på heteronormaliteten. Säger man "de homosexuella" eller till och med skriver om "homosexadoption" så markeras ett avståndstagande och okunskapen är tydlig.
Varför ska man göra klippan ännu större? Varför göra oss mer olika varandra? Leta likheter istället såå kanske vi kan stå enade i fler frågor. Öppna sinnet istället för att stänga det och säga "vi är så olika". Redan då har du begränsat dig i ditt tänkande och i ditt sätt att leva.

Avsteg från heteronormen märks. Avsteg från normen kan leda till ett positivt accepterande och respekterande men det händer inte sällan att personer som avviker från heteronormen drabbas av utfrysning, trakasserier och våld.

"Bisexualitet är trendigt - därför kallar sig fler idag sig bi. Folk som är bisexuella är egentligen heterosexuella som experimenterar eller vill verka frigjorda."

När den negativa inställningen till homosexualitet minskar, blir det lättare att komma ut både som homosexuell och bisexuell. Att många idag kommer ut som bisexuella kan alltså förklaras på annat sätt än att det skulle handla om att heterosexuella väljer att kalla sig bi för att det är trendigt. Det kan helt enkelt handla om att människor med bisexuell läggning nu börjar tala om sin bisexualitet. För andra kan en flirt med någon av samma kön, eller ett besök i en miljö där HBT-människor träffas, vara ett sätt att ta reda på om man är bi, fast man ännu inte upplevt attraktion gentemot människor av båda könen. Andra kallar sig bisexuella för att de upplever att etiketterna hetero- eller homosexuell som begränsande.


"Bisexualitet är bara en fas i "komma ut" processen, bisexuella är bara för rädda för att medge att de egentligen är homosexuella."

För många som växer upp i ett samhälle där alla förväntas vara heterosexuella, kan en bisexuell identitet vara första steget mot en homosexuell identitet. Det innebär inte att denna tillfälliga bisexuella identitet är mindre värd eller mindre giltig. Det finns också de som kommer ut som bisexuella efter att ha identifierat sig som homosexuella. Vilken sexuell identitet som helst kan alltså vara i "fas"; hetero-, homo-, eller bisexuell identitet. För många människor är bisexualitet en livslång stabil identitet, precis som homo- eller heterosexuell identitet.

"Alla människor är egentligen bisexuella."

Det är möjligt att alla har en potential för att attraheras av båda könen, men när man talar om bisexuella eller bisexualitet så brukar man vanligtvis mena upplevd attraktion: att man faktiskt känner sig attraherad av människor av båda könen. Dessutom kan det vara kränkande för både hetero- och homosexuella att få sin identitet ifrågasatt. Det bör vara upp till var och en att identifiera sig själv.

"Bisexuella drar nytta av homokampen samtidigt som de kan gömma sig i ett heteroförhållande när det passar."
Det är inte alltid lätt att leva i en samkönad relation, eftersom personer som är öppna med det riskerar att drabbas av fördomar eller diskriminering. En del tror därför att möjligheten att leva med en person av motsatt kön är ett val som borde fresta många bisexuella. Men det kan vara precis lika smärtsamt för en bisexuell person med heterosexuell partner att dölja sin sexuella identitet för omgivningen, som det är för homosexuella att dölja sin sexuella identitet.

Precis som det finns en del homosexuella "i garderoben" och en del homosexuella som är öppna, så finns det bisexuella som är öppna med sin bisexualitet, både för sin egen skull och av mer politiska skäl. Många av dem som drivit HBT-rörelsen framåt genom att figurera i media, demonstrationer och i parader, har varit bisexuella, men eftersom människor i dessa sammanhang ofta förutsätts vara homosexuella, så syns inte alltid bisexuellas delaktighet. Viljan eller behovet av att vara öppen med sin sexuella identitet har alltså ingenting att göra med om man är homo- eller bisexuell, inte heller om med könet på ens partner.

"Men hur kan man vara bisexuell om man lever monogamt - är man inte hetero- eller homosexuell då?"

Man behöver inte vara heterosexuell för att man lever med en person av motsatt kön, eller homosexuell för att man lever med någon av samma kön. Man kan känna sig som bisexuell hela tiden - oavsett könet på ens partner. Att ha en bisexuell identitet innebär att man vet om att man attraheras av båda könen. Den insikten finns där oavsett vad partnern har för kön. En del bisexuella väljer därför att tala om samkönade och olikkönade relationer, istället för hetero- eller homorelationer, för att visa att man inte är heterosexuell även om man lever i en olikkönad relation.

"Varför jag ser så mycket färre bisexuella än bögar och lesbiska?"

Ibland tror människor att man kan förutsäga en människas identitet genom könet på hans eller hennes partner. Två kvinnor hand i hand förutsätts till exempel ofta vara lesbiska, medan en kvinna och en man hand i hand gärna förutsätts vara heterosexuella - när det egentligen kan vara så att alla fyra är bisexuella. I heterosammanhang förutsätts folk ofta vara heterosexuella, och i HBT-miljöer förutsätts folk vara homosexuella, när det är så att både hetero-, homo- och bisexuella egentligen finns i dom flesta miljöer.

Detta är ett ämne man kan gräva i och diskutera i all evighet. Men jag får välja att avsluta här och hoppas att jag väckt tankar och funderingar som kanske kan ge en djupare förståelse för sina medmänniskor. Om du är intresserad av att testa dina egna fördomar om detta ämne så gå gärna in på: http://www.frittfram.se/templates/fordom.html